Sambo & Närvårdare

Nu märkte jag att det blivit bort ett inlägg som jag skulle skriva här. Så vi tittar tillbaka i tiden två år. :)

 

Alltså det var sommaren 2012 då jag fick hjärtrytmsstörning. Har haft det sedan jag var ung men detta har aldrig varit undersökt på mej även om jag har krävt det med min mamma. Så denna sommareftermiddag fick jag denna attack och hjärtat började bulta väldigt hårt. Jag var denna dag på jobbet som vanligt och först hade jag inte besvär, men mot kvällen kom det och jobbarkollegan rekommenderade att jag åkte till Vasa för kontroll.

 

Då åkte jag hem från jobbet i förväg. Jag kom hem och sa till sambon han skulle köra mej till akuten, det gjorde han och där var vi ca. kl. 20.45, de kunde inte ta blodtryck eller puls på mej med en blodtrycksmätare så de skickade iväg mej till Vasa centralsjukhus. Där kopplades jag upp i EKG-maskin. Som visade att min puls var 211slag/min.

 

På centralsjukhuset lades jag in på chock-avdelningen, men innan de hann ge mej någon medicin för ökad puls sjönk pulsen helt överraskande till 110slag/min. Så för att pulsen sjönk blev jag insatt på övervaknings-avdelningen. Där låg jag i ca 4 timmar innan de släppte hem mej, men hjärtläkaren sa att de kommer att skicka mina uppgifter till hjärt-avdelningen och att jag kommer få en tid till hjärtingrepp. Innan jag fick åka hem fick jag diagnosen WPW-syndrom= Wolff-Parkinson-White syndrom.

 

Då kom även kallelsen till Vasa centralsjukhus, till och med samma år på hösten. Jag åkte in på ingreppet som planerat kl. 7.00 skulle jag infinna mej på avdelningen. Ca. 10.30 gjordes igreppet och jag skulle ligga stilla 5 timmar efter ingreppet. Så det var att ligga mellan kl. 12.30 och 17.30. Då ville jag gå på toaletten, men ingen vårdare följde med mej så mamma kom med mej och på toaletten tuppade jag av. Var helt för svag för att gå själv.

 

Natten tillbringade jag på sjukhus. Dagen efter fick jag åka hem och fick med mej 1 veckas sjukledighets intyg. Det var tur jag studerade och ingreppet gjordes en onsdag så torsdag-söndag hade jag ledigt och följande vecka hade jag måndag-onsdag skola innan praktik.

 

Ännu idag har jag ökad puls, men eftersom EKG-kyrvan är som den skall och syndromet är bort så kan jag så gott som leva normalt liv även att pulsen är för hög. Men jag känner av att kroppen inte alltid håller vid stress och tunga lyft så detta är orsaken till att jag söker deltidsjobb.

 

Blev ett långt inlägg, men det var allting i ett nötskal. :)